Jag väcktes inatt av att regnet dundrade ner mot mitt altantak. Helt underbart. Visserligen hänger en tvätt ute, fast den torkar ju, men jag har ju också sått gräs där det tidigare stod en hemsk risbuske och nu får gräset bästa möjliga förutsättningar att gro och växa. Enda nackdelen med regn av det här slaget är att det får mig att vilja stanna under täcket hela dagen och bara mysa med en riktigt bra bok och kanske lite skrivande. Men förhoppningsvis blir det väl lite regn kvar till min semester, också!
Vid ett annat tillfälle under natten väcktes jag av ett sms från en av mina absolut bästa vänner som plötsligt drabbats av ett dödsfall i sin familj. Livet är verkligen så skört, oförutsägbart och omöjligt att veta något om utgången av. Desto viktigare att vi inte dröjer med att säga och göra det vi borde. Inte imorgon. Inte sedan. Nu.
4 kommentarer:
Ja, det är tungt nu, Magda. Det som inte fick hända, hände. Det gör ont. Mycket ont.
*varmaste kramen*
Agneta: Jag beklagar...
Magda: Krama henne från mej nästa gång ni ses, för visst är det den Agneta...
Anna> Ja, det är det och det ska jag göra...
Skicka en kommentar