saknas

Om det är någon endaste sak jag egentligen saknar här i Byn är det en ordentlig garnaffär. Egentligen saknar jag en garnaffär överhuvudtaget. Det kliar lite i mina pysselfingrar. Inte minst en sådan här kväll när kvällssvalkan kommer smygande och jag sitter på altanen i min sköna fåtölj och lyssnar på ett försiktigt åskväder som inte riktigt vill komma loss. Jag kunde i och för sig gå upp i mitt arbetsrum och rota lite i stashen där, men jag vet på ett ungefär vad jag har och inget av det känns särskilt inspirerande. I stället ser jag några avsnitt av In Treatment på SVT Play och funderar på att skriva ett väldigt långt mejl.

Arbetsdagen var fin och efter den skulle jag till IFO för ett informationsmöte med en av pojkarna jag är god man för. Det hade kliat på magen flera timmar och när jag till slut fick tillfälle att klia ordentligt upptäckte jag att det var en jeffla fästing. BLEH och GAH. DUBBELGAH. Jag känner redan hur borrelian sprider sig i kroppen. Och TBE:n.

Så på mötet hade jag först lite svårt att fokusera. Spindlar får mig att kallsvettas och få hjärtklappning och myggor gör mig arg, men fästingar är så totalvidro. Oavsett vad min naturälskande vän Patric säger så har de inget som helst existensberättigande. Om de försvann från jordens yta skulle sannerligen inga ekosystem eller näringskedjor rubbas. Men eftersom det var ett väldigt viktigt möte tog jag mig samman och det blev ett bra samtal. På väg dit föll ett galet regn, ni vet sådär så att gatorna bara flyter. Jag hade paraply, men det hjälpte ju inte så mycket mot flytet. Jag var plaskvåt upp till knäna och mattan i IFO:s samtalsrum blev våt av mina drypande skor.

När jag kom hem bytte jag till torra skor och sedan tog jag bilen upp till Duvemåla för att kolla lite på växter och prata lite trädgårdsplaner med snubben som har trädgårdscentret där. Lite rörigt och en smula bedagat - tänk: the beauty of decay... - men samtidigt gör den något opretentiösa framtoningen att jag känner mig avslappnad och vågar ställa även lite mindre smarta frågor. Vi pratade om japansk trädgårdslönn och kom fram till att jag kan få samma effekt, men betydligt bättre överlevnadsodds, om jag väljer en perukbuske, Cotinus coggria, i stället. Det tål att funderas på. Rönnsumak hade han också, men den ska helst planteras under tidiga hösten, liksom klätterhortensia som jag vill ha vid verandan på framsidan. Men minsann om jag inte köpte med mig en vit bondpion! Ljuvliga tingest!

Avfartsvägen till trädgårdscentret kommer lite plötsligt och jag var osäker på exakt var den var så jag körde förbi med flit och vände bilen vid Trollens kammare, där jag parkerade och passade på att leta rätt på en cache. Jag var där häromkvällen för att testa hur GPS:en fungerade men myggorna gjorde att jag inte hade särskilt mycket tålamod att leta. Men idag gick jag rätt på den, trots att den låg lite fel! Som vanligt hade jag lagt kameran kvar hemma, men jag ska köra dit en annan dag bara för att fotografera. Mycket märklig och spännande plats.

Nu sitter jag här på altanen och ytterligare några droppar regn har fallit. Klockan är ganska exakt åtta och det känns som läge för en mugg te. Sedan kanske jag ska skriva det där långa mejlet till en kär vän som har mycket omkring sig nu, och alltid. Jag saknar henne så mycket och ser fram emot att träffa henne när jag åker upp till hufvudstaden lite längre fram.

Nu: te!