Och minsann om det inte blev så. Jag har diskat och monterat en stickning och hängt tvätt och sytt och borrat och hängt upp en dekoration i hallen och strukit några toppar och bäddat och dammsugit och torkat golv och lyssnat på musik och läst lite och plockat undan och suttit en liten stund på altanen, i en kort solglimt, och varit ute på spaning efter ett fint bord (men det enda jag hittade var väldigt antikt och kostade 15.900...) och hunnit hitta en liten skatt och handlat hem grejer till morgondagens fest och så kom Annhelen med sällskap förbi på en mugg kaffe och lite gott prat och sedan jobbade jag undan det jag skulle inför morgondagen och så har jag skrivit ett par mejl och Agneta ringde och vi pratades en stund och just nu ser jag den oerhört gripande filmen om Ulla-Carin Lindqvists sista tid, innan hon avled i ALS. Jag ska laga mig lite te, tror jag, sedan och så krypa tidigt i säng. Och försöka inte tänka på ALS. Eller MS. Eller cancer.
I mina dystrare stunder tror jag att jag kommer att få en av de där sjukdomarna.
(Mitt sjuåriga jag. Jag minns klänningen. Jag kände mig så fin i den.)
3 kommentarer:
Jag har en riskgen för ALS. Däremot ingen för MS. Du ser sammanbiten ut på fotot..
Ajfan. Män är mer sannolika, dessutom.
Ja, det var jag nog. Jag var en tjurig unge. Eller så hade jag solen i ögonen.
Gör ingen stor affär av det. Riskgener berättar inte hela sanningen och det är ändå bara sannolikheter. Påverkar mig noll. Har två riskgener av fem kända för prostatacancer. Så läser man det finstilta och då ser man att den risken delar jag med 73 procent av europas befolkning. Något sådant.
Skicka en kommentar