Samtidigt gör vårljuset mig glad. Kvällarna är så fina nu och det kan ju också vara på det viset att jag vill vara hemma från Kalmar för att jag vill sitta invirad i en filt på min altan..? Jag har liksom blivit väldigt hemkär sedan jag flyttade. Kär i mitt hem. Jag vill vara här mycket och ofta och helst alltid. Jag lämnar Huset med en liten saknadstagg på morgonen och när jag kommer hem på eftermiddagarna känns det som att det välkomnar mig hem! Tacka XVII för att jag då inte vill kvista iväg till Kalmar på fackmöte...
Idag kom Zarembas fjärde artikel i serien om skolan. Han får tjockt med kritik från alla möjliga, och en del omöjliga, håll men jag tycker ändå att artiklarna är läsvärda. Okej att han handskas en smula vårdslöst med en del siffror och uppgifter... samtidigt berättar han en annan historia än den vi vanligen matas med i media. En berättelse som också ska berättas. En berättelse som också ska läsas. Tas in. Reflekteras över.
I morse hade jag en rörkille här. Dags för finjustering av inställningarna på pelletsbrännaren och instruktion i hur man tar loss brännaren och askar ur det som uraskas skall. Det verkar inte särskilt knepigt alls. Ska nog gå fint! Jag kände mig sådär härligt lättsinnig och köpte mig en Grovis (föravskiljare), av bara farten! Och så fixade han en irriterande läcka vid min tvättmaskin, också. Bara sådär, liksom. You've gotta lööööv handymen! (Även om de kostar, ibland...)
Nu ska jag räta upp mig, sparka liv i mig själv och traska ner till mötesplatsen varifrån vi ska samåka in till Kalmar. This too shall pass...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar