En del dagar lyckas man fylla mer än andra. Om man gör det utan större ansträngning och utfyllnaden består av angenäma saker blir det riktigt fina dagar. En sådan dag har det varit idag.
Vi sov tills vi vaknade. Jag vaknade lite före Jenny och hann smyga ner i köket och fixa kaffe innan hon kom tassande. Vi drack vårt kaffe och tog det lite lugnt innan vi så småningom stack iväg på en liten runda uppåt Åfors. Jag passerade Åfors i onsdagskväll och blev störtkär i det lilla brukssamhället någon mil norr om Byn. Så idag återvände jag, i det bästa av sällskap. Jenny älskar mysiga hus och charmiga miljöer och i Åfors fick hon sitt lystmäte.
Vi stannade till vid glashyttan. Själva hyttan var stängd ( det var ju lördag) men butiken var öppen och den är ju inte bara butik utan också som ett galleri där vi kunde strosa omkring och njuta av Bertil Valliens, Kjell Engmans och Ulrika Hydman-Valliens underbara och fantasieggande glaskonst. Bertil och Kjell är mina absoluta favoriter - Kjell för färgerna och formerna och Bertil för fantasin och den spännande symboliken. Till all lycka visade en vänlig kvinna oss några av Bertils glashuvuden som var arbetsprover och som därför såldes till ett lite lägre pris. Ett blått huvud inneslutande ett rött metallhjärta fick bli min födelsedagspresent till Jenny!
Efter glasdrömmarna promenerade vi lite i samhället, njöt av atmosfären och beundrade de hundraåriga gamla bruksbostäderna. Jag skulle inte vilja bo i Åfors. Men det är ett litet smultronställe! Jag ska åka dit ibland och bara glädjas.
Vi körde vidare till Algutsboda och sedan hem mot Emmaboda via Johansfors/Broakulla. Besökte färgaffärens härligt röriga övervåning med allsköns pynt och inredning och sedan handlade vi lite middagsmat. En fika på Fenix gick om intet eftersom de stängde redan klockan ett, så vi åkte hem och tog en fika i köket istället. Satte en deg och medan den jäste gick vi ut och räfsade löv och kvistar en stund. In igen och baka bullar och sedan svängde Jenny ihop en potatisgratäng.
Och lagom till middagen var klar kom Linus! Två av mina älskade ungar på samma dag. Ljuvligt! Jag har min käraste... jag har goda och fina vänner... men... mina barn... de är det absolut dyrbaraste, käraste och finaste jag har! Och så bor vi så spritt. En i Stockholm, en i Falkenberg, en i Oslo och om ett par veckor en i... Utrecht. Så... att bara träffas... prata... umgås... äta middag och skoja med varandra och samtala om gamla minnen... det känns som något verkligt lyxigt och fint!
Nu har de åkt mot västkusten för att tidigt i morgon bitti köra upp till Oslo, där Jennys John väntar på henne och där Johanna har packat och ska åka med tillbaka till Sverige, stanna några veckor (och bland annat komma hit över påsk!) och sedan flytta ner till Utrecht, då.
Mitt Hus känns vemodigt tomt. Jag saknar dem. Men vi ses snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar