slappemåndag

Vilken bra idé det är, detta att vi bär softa träningskläder till jobbet på måndagarna, Annhelen och jag. Fler kunde gott haka på! Det enda luriga är att min kropp och hjärna tar bärandet av slappekläder som ett incitament för att vilja stanna hemma och lata sig. Därav blir dock intet. Tvärtom. Nytt schema nu ger maxat antal lektioner på måndagarna och efter jobbet tar jag nu upp stafettpinnen igen och beger mig till gymmet. Det som ska pysslas med i Huset tar inte längre all fritid i anspråk och inte har jag en massa möten intryckta den här veckan, heller.

Igår gjorde jag förresten något som jag annars gör max en gång per halvår. Som mest, alltså. Jag hade tagit hem en bunt tentor för rättning. Till yttermera visso rättade jag dem också. Det lyfte en börda från mina axlar och nu går det nog ett halvår igen innan jag gör något liknande. Jag tar mycket hellre rejält långa dagar på min arbetsplats, för att sedan kunna känna mig absolut ledig när jag är hemma. Men de här tentorna - eller snarare rättningen av dem - gick det fanimej troll i. Fullständigt omöjligt att få till sådan arbetsro att jag kunde göra dem klart på jobbet. Det var inte helt enkelt här hemma, heller, eftersom Mannen dök upp. Men det var ju ändå ett kärt besök och medan jag arbetade fick han sysselsätta sig på egen hand. det gjorde han med viss bravur - och fixade ett extra eluttag åt mig, i köket. Nu slipper jag flytta kaffebryggaren varje gång jag ska göra mig kaffe. Vilket ju är rätt ofta. Lagade middag gjorde han också, förresten.

Haha... man vet att man bor i en liten By när ens son ska komma och hälsa på och batteriet i hans telefon har dött så han inte kan använda GPSen eller ringa och få en vägbeskrivning. Det enda han visste var att jag bor ganska nära ICA och i ett äldre hus. Så han bestämde sig för att helt enkelt köra omkring i kvarteren nära ICA och se om han kunde se min bil någonstans... Det tog honom knappa tio minuter att hitta rätt! Han hade visserligen sett Huset på bild också, men ändå... *s*