"Ett gott skratt förlänger livet", sägs det. Det förlänger dessutom mungiporna.
"Ett gott skratt och djup sömn är den bästa kuren", påstår irländarna. Jag sover åtminstone väldigt gott.
"Skrattar bäst som skrattar sist" är ett annat ordspråk. Det är jag inte alls säker på. Jag tror det viktiga är att man skrattar överhuvudtaget.
Och det är det som är problemet. Jag pratade (på sajbervis) med Annhelen igår och vi pratade om att skratta och plötsligt slog det mig; jag skrattar alldeles för sällan. Det var ingen rolig insikt. Jag kunde hålla mig för skratt, liksom.
Skratt är allvarliga saker. Det är nödvändigt för vårt välbefinnande och vår hälsa, såväl mentalt som fysiskt. När vi skrattar får våra magmuskler arbeta och pulsen ökar. Bland annat sköldkörtelhormoner frisätts, vilket stärker vårt immunförsvar, liksom endorfiner som hjälper till att minska halten av stresshormoner. Skrattet är dessutom ett socialt verktyg som hjälper oss att bonda med andra (fast just i samband med mitt arbete skrattar jag ganska mycket, viket ju känns bra) och som om inte det vore nog hjälper skrattet oss att se mer positivt på exempelvis utmaningar som dyker upp. Humor som strategiskt vapen får inte undersk[r]attas.
Det påstås att det inte spelar någon roll varför man skrattar. Det lär tydligen fungera till och med med den typen av konstlat skratt som förekommer vid skratterapisessioner. Kroppen känner liksom bara av att man skrattar och bryr sig inte alls om vad skrattet beror på; en vansinnigt rolig film, en skön replik från någon eller ett rent hittepåskratt. Men det räcker inte att gå omkring och småle à la Mona Lisa. Man ska skratta stort, högt och mycket!
Intressant. Jag behöver skratta mer. Vad göra? Kanske skulle jag ordinera mig två roliga historier varje dag plus en lättsam komedi? Eller kanske ett avsnitt av The Mighty Boosh, åtminstone? Jag skrattade faktiskt när jag såg 2½ Men i måndags kväll, och jag skrattar när jag ser det här också:
Nu ska jag dricka ur mitt kaffe och gå till jobbet några timmar. Dags för muntlig examination för de elever som igår skrev tenta i ReB. Samt ett par möten med andra elever. Sedan tror jag att jag ska ta tag i målningen av gästrummet.
Åkejrå. Ni får en till. Sedan får ni leta själva:
2 kommentarer:
Skratta bör man annars dör man! Jag skrattar mycket och ofta. Och ganska högljutt. Jag tror verkligen det hjälper mig med att hålla mig lycklig. Jag ä rju trots allt oftast väldigt glad och är duktig på att se det goda i det lilla. Däremot kan jag tycka att när jag först blir deppig så blir jag det på redit, och lääänge. Kanske det är baksidan?
Skönt då att baksidan är kortare än framsidan.
Jag är övertygad om att vi MÅSTE ha en baksida. Hur skulle vi annars se ut? ;)
Skicka en kommentar