Så småningom tog jag mig ändå ut. Jag tänkte egentligen bara fixa med pelargonerna, men hur det nu blev så spankulerade jag omkring lite och plötsligt hade jag rensat bort en massa ogräs runt den underbara rosenkvittenbusken och klippt bort lite döda grenar samt hittat en fin akleja. Aklejorna kan vara mina absoluta favoriter, faktiskt. Av bara farten vattnade jag också, och pysslade lite med tomatplantorna och så fixade jag med pelargonerna då och röjde bort runt lastbryggan på det lilla magasinet (min kärastes hus har en gång varit stationshus vid en pytteliten smalspårig järnväg och uthuset är alltså ett litet godsmagasin med lastbryggor och stora skjutdörrar) och gjorde ett stilleben i ena hörnet av lastbryggan med en klarröd pelargon, ett slitet, litet spröjsfönster och några släta, lena stenar som jag staplade på varandra. När jag dessutom flyttat på den trasiga cykeln som stått lutad mot magasinsväggen upptäckte jag ännu en kraftfull akleja! Ljuvligt!
Sedan satt vi i solen, på lastbryggan, en stund och drack varsin torr äppelcider och småpratade. Bland annat om det här med egentid, att göra sina egna grejer och att aldrig, aldrig behöva känna någon press. Det var precis vad jag behövde. Jag måste lära mig fatta att det inte-aldrig-alls (som min lillebror brukade säga när han var liten) krävs att jag ska göra något jag inte känner för. Vill jag exempelvis slasa i morronrock en hel dag är det helt okej. Vill jag sticka iväg och hälsa på barnen eller kompisarna är det också okej. Det tar tid för mig innan den sortens budskap går in. Att det måste få vara okej är ju en sak; att min partner verkligen tycker det är en helt annan. Så har jag ju bara kunnat göra, utan konflikter, när jag levt singel. Annars har det förväntats och hittats på och tjatats om att man måste göra saker ute när solen skiner, för att ta ett exempel. Eller varianten att man måste göra precis allting tillsammans, annars har man problem i sitt förhållande. Jag som tycker precis tvärtom; om man lever i ett slutet system är det dömt att dö.
Annat som gjorts, utan stress och press, är eldning av skräp i en stor blå plåttunna samt städning av badrum och körande av två maskiner tvätt. Allt i sakta mak. Nu sitter jag i soffan, smuttar på en generöst tilltagen Bowmore, och i köket rumsterar min käraste med middagen. Det blir grillat i kväll! Han klarar sig så fint utan mig, men jag ska ändå se om det finns något jag kan assistera med; det är roligt att göra saker tillsammans. Också. Såklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar