När min käraste ringde igår hade jag redan somnat. Jag var helt groggy och vårt samtal blev nog inte sådär jätteinspirerat. Såvitt jag minns. I samma ögonblick vi la på måtte jag ha somnat igen. Vaknade av väckaren strax efter halvsju. Jag har sovit i drygt nio timmar och har nu en lätt, men enveten, huvudvärk. Tyvärr får jag nog dras med den resten av dagen. Jag har väldigt sällan huvudvärk, men när jag har det börjar det ofta så här; jag vaknar med den och blir inte av med den på många, långa timmar. Bara att bita ihop och låta det svi' över.
Det tröstar lite att solen skiner från klart blå himmel, att träden står härligt gröna utanför mitt köksfönster och att det blåser lite så att luften inte kommer att kännas sådär tryckande. Det känns också bra att jag la ner ordentligt med planeringstid igår, inför dagens lektioner, så att allt kommer att flyta undan fint. Tyvärr blir det ingen pedagågisk powerwalk med Ingrid idag, men jag har packat väskan och tänkte ta mig till gymmet istället. Det blir nog inte huvudvärken bättre av, men knappast värre heller...
... och DÄM vad jag saknar mina barn! Jag har inte träffat någon av dem på flera månader nu och visst ringer vi och mejlar och smsar men det är liksom inte samma sak som att ses, kramas, sitta vid samma matbord och prata.
Emmaboda 26 maj, 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar