- En s'a allri' räkna ut'at, sa Raskens Ida på teve för jättelängesen, när hon råkade ut för ännu en av livets svidande missräkningar. Å andra sidan - om man inte räknar ut saker och ting kan det i och för sig inte bli några missräkningar. Inte ens felräkningar. Tyvärr lär det också bli så att ett och annat bra tillfälle förspills.
Själv hade jag minsann räknat ut att jag 1. skulle ställa bilen hemma och istället för att köra direkt till träningscentret efter arbetet (som jag avsåg lämna lite före lunchtid) promenixa hem, plocka ihop grejerna och sedan 2. dra iväg för ett träningspass och så kunna köra direkt hem till Mannen för att 3. i lugn och ro sitta där och arbeta med att rätta vid pass en triljard nationella prov (jag har räkning på dem och siffran är eventuellt en smula tilltagen i överkant) under kakelugnens stilla sprakande.
Nu blev det ju inte alls så som jag räknat ut. En eftersläntrande elev fick börja med sitt prov ungefär i höjd med att de andra avslutade sina. Tjolahopp! Där gick 45+85 minuter till. Och just när h*n var klar fick jag besök av en komvuxelev som hade en rad frågor som vi tillsammans redde ut och när jag sedan änteligen kunde börja avrunda här så dök en kollega upp med ännu en elev som behövde sitta en kvart hos mig (eftersom kollegan var på väg ut) för att göra en uppgift av något slag.
I skrivande stund är klockan över halvtvå och jag är fortfarande kvar på min arbetsplats. Fast nu ska jag bara skölja ur kaffemuggen, lägga ner proven i en kasse och stänga ner laptopen så är jag klar för den där korta promenixen hem. Det finns bara en hake kvar - det ösregnar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar