tisdag 17 maj 2011

42

Som den någorlunda beläste känner till är 42 svaret på frågan om livet, universum och allting.

Att svaret redan finns hindrar inte att jag ofta funderar på just denna fråga. Jag tror att det är viktigt för den fortsatta utblicken på livet. Hur jag vill ha mitt liv nu och i framtiden. Att liksom bara slå mig till ro ligger inte för mig. Kanske förväntas det av en, när man levt mer än halva sitt liv? Jag ser det runt omkring mig men förstår det inte. Vi lever ett enda liv. Vi lever det här och nu och jag är övertygad om att det är vårt ansvar gentemot oss själva att göra så mycket som möjligt av det. Inte rosta fast i soffan (även om jag gillar min soffa väldigt mycket och den är en skön tillflyktsplats när jag är trött och behöver återhämta mig) utan utvecklas. Göra saker både för sig själv och för andra. Jag tror det är sådant som ger tillfredsställelse. Jag har möjlighet att göra detta inom ramen för mitt yrke, till viss del. Jag kan försöka (jag försöker!) göra skillnad för de unga människor jag arbetar tillsammans med genom att inte bara ge dem möjligheter att skaffa sig kunskaper och färdigheter utifrån Skolverkets ramverk utan dessutom se dem, samtala med dem och - viktigast! - lyssna på dem!

Men för mig räcker inte det. Jag vill mer. Det kan handla om så enkla saker som att skapa mötesplatser i form av stickcafé, avslappnade middagar och fikor hemma eller ute, eller vårda mina vänskaper. Därutöver känner jag ett växande behov av att arbeta med frågor som rör utsatta människor situation. Jämställdhets-, rättvise- och människovärdesfrågor. Miljö och klimat. Kulturella grejer. Jag tror mig ha hittat en väg, eller tre, att kunna göra detta.

Och så det rent själviska, då. Pyssla med mitt hus, njuta skön musik, läsa och studera, tänka och röra på mig. Skriva. Möta vänner - gamla som nya. Sätta upp mål som stimulerar mig till att handla, att utvecklas, att gå vidare och berika livet - mitt eget och andras.

Ptja... sådär kan det bli när jag dricker mitt morronkaffe och bara låter tankarna sköta sig själva. Jag önskar er en god dag. Det ska jag ha.

Inga kommentarer: