kirskål ist krieg

Johanna lämnade kvar en flaska till hälften fylld med rosa fotsalt, när hon reste till Nieuwegein. En del av innehållet har jag nu hällt i min fotbalja och sedan pytsat på varmt vatten. Mina fötter mår gott och jag kopplar av i soffan, tillsammans med dem. Naturligtvis glömde jag vinglaset i köket och fick torka av fötterna och snabbt tassa ut och hämta det. Det är skönt att pyssla om sina fötter, och det är nödvändigt. Nu kommer ju dessutom barfotasäsongen och då vill jag att de ska vara extra snygga, förstås. Gärna bruna, men det blir de inte förrän jag börjar sola seriöst och när jag ska hinna det vet jag inte.

Jag har föresatt mig att göra vad jag tänkte den här helgen, trädgårds- och huswise, i alla fall. Den rabattliknande delen av framsidan har grävts upp och ur och 5 säckar med huvudsakligen kirskålsrötter, men också en och annan snigel och - tyvärr! - en del vintergäck har förpassats till kommnens ristipp där man även får dumpa trädgårdsavfall. Det senare (vintergäcken) är lite deppigt men lite casualties får man ju räkna med när det är krig. Och kirskål ist kreig. Efter en liten kraftsamling fick jag också tummen ur och grundmålade dörrar och snickerier en gång till i gästrummet. Om jag orkar och hinner måla färdigt i veckan kan det kanske bli golvläggning nästa helg. Det vore väldigt skönt att ha det klart innan nästa äventyr tar vid.

Igår var det visning av Bo Widerbergs Ådalen 31 i Åfors Folkets hus. Klart sevärd film och dessutom en fin liten resa i tid och rum, i den gamla lokalen från 1950-talet. Den till och med luktade som jag minns att sådana där gamla lokaler brukar göra, fast det säkert var trettio år sedan jag satte min fot i en. God fika och riktigt bra trubadurmusik bjöds det på efteråt.

Här är samma trubadur, fast från ett annat sammanhang:

(Peter Olsson och Keops pyramid, vilken han bjöd på även igår)

Lohla-Marie guidade på hemvägen, så att vi bara körde på gamla, slingriga vägar - den gamla kungsvägen som en gång gick från Stockholm till Karlskrona, men som vissa tror kan vara oerhört mycket äldre än så, med tanke på att den till stor del följer gamla grusåssträckningar.

Men jag har också varit trött. Inte fysiskt (därav orken att gräva och måla) utan mentalt. Och imorgon är det redan en ny vecka. Med en massa mer måste-hinna-saker. Fullt ös medvetslös rakt in i nästa helg. Hej och hå. Typ.