Kanske är "inspiration" fel ordval. Det handlar mer om... nej... det är nog ändå en slags inspiration det handlar om. Det där jag känner när jag träffar kvinnorna i nätverket. Igår var vi verkligt konstruktiva och arbetade fram några riktigt spännande förslag för höstens aktiviteter. Det gäller ju att vara ute i god tid om det ska bli bra.
Men inspirationen handlar ju också om annat, mer personligt. Vi är alla skrivande kvinnor, på olika vis. Och jag har fått ta del av de andras texter, både publicerade och sådana som är under arbete och jag känner mer och mer att det är något jag själv vill utveckla mer. Igår pratade vi om arbetssätt och metodik och jag funderade mycket på detta efteråt. Jag ska inte sticka under stol med att jag också känner den där inspirationen när jag nu läser Beata Arnborgs alldeles utmärkta biografi över Barbro "Bang" Alving. Hon skrev verkligen helt fantastiskt, ordrikt, med skärpa och humor och i de mest skilda ämnen!
Summan av kardemumman när det gäller mina tankar är att jag helt enkelt tänker avsätta tid för skrivarbete. Tid då jag helt strukturerat ska sitta ner och skriva. I och för sig gör jag ju redan det - jag bloggar ju varje morgon mellan dusch och arbete, medan jag dricker mitt kaffe och kollar in nyheter. Det tänker jag fortsätta med. Men... jag har så många uppslag och idéer och det är dags att sätta igång med dem nu. Med "nu" menar jag inte... nu. Terminen måste sluta först. Det finns liksom ingen möjlighet att peta in exempelvis en timmes skrivande om dagen, som mitt schema ser ut just nu. Har jag tur hinner jag kanske hitta mig ett fint och praktiskt arbetsbord också, innan jag sätter igång. Annars har jag ju både köks- och matsalsbord...
8 kommentarer:
Gör du helt rätt i! Funderar själv på att börja plita på något uppsatsliknande redan ikväll! Kan känna dåligt samvete ibland när jag själv bloggar, att jag inte "gör någon nytta". I synnerhet när vissa klankar ner på mig för det. Men det går snabbt över. Och jag slår tillbaka istället. Gärna med bloggen! ;-)
Menar du seriöst att folk klankar på dig för att du bloggar? Hur fadringen "tänker" de då? Iofs har jag ju själv levt med en person som ansåg att bloggande i allmänhet, och mitt i synnerhet, bara var ett jävla dravel - utan att ha läst en rad...
Min magisteruppsats ligger och skaver i bakhuvudet... jag måste ta tag i den... men det jag egentligen tänkte på var något skönlitterärt... kanske en novell... eller eventuellt något i krönikeform.
Anonyma "troll" som kommenterar ibland: "Jag fattar inte hur du orkar med ditt ordbajseri"; "Nu är jag trött på att försörja dig via skatten", bla bla... Den mest korkade "boardar"-nivån. Fegisar som inte vågar visa nyllet och som jag inte fattar varför de är inne och läser alls.
Svarar bara: "Ät skit" och "Stackars dig som inte tycks fått jobbskatteavdrag".... ;-)
Du skriver lite i krönikeform här emellanåt! Vad det än blir av det ser jag verkligen fram emot det! Uppsatsen oxå! :-D
Jag har läst din blogg slaviskt i åratal och "dravel" är det sista jag vill kalla det! Snarare intelligent, intellektuellt, roligt, humoristiskt, tänkvärt och allmänt inspirerande! Keep on blogging in a free world! ;-P
Hmm... det var det mest korkade jag hört. Det är ju inte omöjligt att det är någon riktigt korkad boardare som står för en det av det där...
Om de inte ger sig får du väl lägga in en modereringsfunktion för kommentarer - men hur kul är det att behöva göra det?
Tack för de snälla orden! De uppmuntrar mig - även om jag inte kommer upp i din kaliber!
Go for it! Jag väntar i spänning - vad det än blir så vet jag att det blir BRA! (Och, jag har alltid velat ha en känd författare i min familj. Farbror Alf räknas inte.)
Puss, Matilda! Men vem vet? Kanske hinner du före? :)
Skicka en kommentar