an unhappy camper?

Jag sitter här vid mitt köksbord och lyssnar på Stil på P1 medan jag dricker en mugg underbart gott kaffe. Utanför lyser solen från en oklanderligt blå himmel och en svag vind får den enorma björken att vaja värdigt. Jag har vattnat mina krukväxter, ute och inne, och om en stund ska jag ta den bubbliga surdegen och sätta en deg att baka matbröd av.

Det förefaller helt enkelt som att jag fortfarande lever, att världen åtminstone inte är i sämre ordning än igår och att Harold Camper alltså hade fel. Igen. Så skönt för alla oroliga [amerikanska] hundägare. Och jag... ja, jag blir helt enkelt tvungen att klippa gräsmattan ändå. Eller... egentligen ska det inte smälla förrän vid sextiden ikväll - kanske skulle vänta med klippningen tills i morgon, ändå?

(Jag undrar hur Mr Camper känner sig i morgon vid den här tiden. Inte alltför nöjd, kanske?)