in your dreams...

Jag gillar inte när drömmar ligger alltför nära verkligheten och sedan vakna precis i slutet av dem så att den olustiga känslan stannar kvar i huvudet och kroppen även i vaket tillstånd. När det händer är det lika bra att kliva upp, är min erfarenhet. Jag hade en sådan dröm nu på morgonen och hade ingen som helst lust att ligga kvar när jag väl slagit upp mina blå. Alltså svingade jag benen över sängkanten, drog på mig morgonrocken och gick ner i köket för att brygga mig en kanna kaffe. medan det puttrade klart gick jag ner i tvättstugan och slängde in en maskin tvätt. Det ser ut att vara rätt bra torkväder idag.

Just nu sitter jag i soffan och kollar lite på TV4:s morronteve, dricker mitt kaffe och låter tankarna driva. Det gör de så gärna och jag tänker på en katt... på mina systrar... på arbetet... på vänskap och på kärlek... på pioner och på hur jag trivs i det här Huset. Jag kan liksom inte sluta förundras över den varma, trygga känsla det ger mig. Det närmaste jag kommit känslan tidigare är lägenheten jag köpte vid skilsmässan. Under alla år jag bodde där var alltid min första tanke när jag kom in i hallen att "ahh... frid... och detta är... mitt...". Här i Huset är den känslan ännu starkare.

Jag har en plan för framsidan, där Mannen för ett par veckor sedan hjälpte mig att få väck de där risiga fula monstren. Jag tänker mig bambu i hörnet mellan trappverandan och huset... en japansk blodlönn (kan hållas nere så att den blir buske i stället för träd)... och ett par pionbuskar... Och kanske en rönnsumak ute på gräsmattan (med tanke på dess rätt aggressiva rotsystem)? Vad tros om det, Fru Gartner? ;)