En del saker träffar en som en fet smäll i solar plexus. Jag vaktar nationellt prov i engelska och passar på att kolla mail etc. Alldeles nyss öppnade jag ett mail från en skön vän, som berättar om cancer som spritt sig. Om en borttagen livmoder. Om cellgifter och strålning. Jag kan knappt andas. Fryser. Tårarna stiger i mina ögon. Det gör ont i mig - och då är det ändå inte jag som är sjuk.
Kanske läser du det här, min vän. Vet då att du är i mina tankar och att jag skickar styrketankar till dig. Varma om- och påtankar. Tankar att detta ska gå bra. För det är klart att det gör. Allt annat är otänkbart.
Detta är det 666:e inlägget i bloggen och jag tänkte raljerat lite hårdrocksaktigt över det. Istället blev det ett jävligt och djävulskt inlägg alldeles på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar