... I was just in the middle of a dream, som The Bangles sjunger. Eller... sjöng?
Det var just så (minus Valentino, som inte riktigt är min typ). Väckningssignalen nådde mig långt inne i en dröm och kanske är det därför jag minns den så tydligt. Den började med att det var måndagmorgon och jag skulle cykla till tandläkaren innan jobbet och allt bara krånglade. Jag tog hela tiden fel cykel och fick om och om igen vända om för att hämta mig egen, men varje gång jag skulle ta min cykel hände det ett eller annat som distraherade mig och så tog jag än en gång helt fel cykel. En cykel som inte hade några bromsar och rätt vad det var hade jag Linus på pakethållaren. Vi var i en storstad i något annat land och tunnlarna vi (jag) cyklade i påminde rätt mycket om de som finns i Oslo och som man måste bråka sig igenom när man är på genomresa. Plötsligt var vi någon helt annanstans och där fanns ett par goda vänner och plötsligt släppte all stressen jag känt igenom hela drömmen...
Jag är ytterst tveksam till att drömmar ska tydas. Men kanske vill de säga oss något? Jag märker ju själv hur jag drömmer rörigare, stressigare och "tyngre" när jag har någon form av stress omkring mig. Hur är det för dig?
Precis som i lördags så vill drömmen inte riktigt släppa taget, heller, men jag gör så gott jag kan med en stor mugg kaffe, knäckemacka med cheddarost och morronteve på SVT1. Jag kan inte bry mig mindre om såväl hockeyresultat som vem som vann/inte vann ESC. Men att mudderutterna gjorde ett klent valresultat i såväl Örebro som Västra Götaland gläder mig. Synd att detsamma inte gäller även SD.
Här är förresten en film jag vill se, när den nu kan tänkas dyka upp i mina hoods. Jag tycker mycket om Ruben Östlings "De ofrivilliga" och nu spinner han vidare på temat civilkurage. Angeläget!
Ute föll nyss ett litet regn men nu ser solen ut att tränga fram. Arbetsdagen blir lång, men fin. Jag har mycket gott att se fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar