Jag skulle vilja veta hur resonemanget gick när det bestämdes att tänderna inte är en del av kroppen. Hur tänkte man då? Det har ju varit känt ganska länge att tandhälsan påverkar resten av kroppens välbefinnande och hälsa. Dålig tandhälsa ökar till och med risken för hjärt-kärlsjukdomar.
Och med en fri prissättning har kostnaderna för att ta hand om sina tänder ökat mycket, även om det alltid varit generellt dyrt med tandvård. Dessa ökade kostnader har medfört att många inte anser sig ha råd att gå till tandläkaren. Flera av mina vänner undrade, efter min fadäs i söndags, om det satt så det inte syntes eller om jag var tvungen att gå till tandläkaren. Vänner med jobb och inkomster.
Alla vet att en skadad tand måste ses över och lagas eftersom det för eller senare blir bekymmer med den annars. Ändå är det inte längre naturligt att göra det - inte ens för oss som har ett arbete och en lön som vi kan leva på. Men... alla som inte har det? Som är underbetalda, arbetslösa, studerar eller är långtidssjukskrivna eller av andra anledningar faktiskt inte har råd med sådana nödvändigheter. Hur blir det för dem? Ska de plågas av inflammationer och värk och så småningom tvingas småle i smyg bakom handen (inte för att de kanske har så mycket att skratta åt i det läget)?
Tandvård är en vattendelare. En av de tydliga skiljelinjerna i vårt klassamhälle. Låt mig se dina tänder och jag ska säga dig var du hör hemma...
Är det så vi vill ha det?
Här är förresten en kille som ganska väl kan illustrera hur det kan bli...
(Shane McGowan)Och även om 13-14 minuters tandläkarinsats kostade mig 1480 spänn så är det inte jättesynd om mig. Jag kan betala det, även om det innebär att jag får omprioritera en del av vad jag tänkt att min skatteåterbäring skulle kunna användas till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar