Jag pratar med en god vän på facebook. Vi pratar om att vara eftertänksamhet och om att vara vuxen och vi är eniga om att vissa delar av livet kräver att man är vuxen medan andra delar inte gör det. Vi samtalar om vad det kan bero på att många frenetiskt samlar dessa vuxenpoäng och blir mer vuxna än nödvändigt - och slutar vara eftertänksamma. Slutar tänka mer än nödvändigt, överhuvud taget. Vad beror detta på? Vännen skriver: "Enligt min teori kommer den förvånande nog från barndomen och oförmågan att växa upp. Att barn vill vara som "alla andra" och ha normalt liv är väldigt normalt och fullt friskt... detta ska dock, enligt mig, tonåren ta kål på."
Kanske har han rätt (han har ofta det)? Jag hade själv väldigt skumma/konstiga/knasiga tonår så jag vet inte. Jag revolterade mycket, mycket senare.
Jag har alltid tänkt. Nu mer än någonsin. Men länge saknade jag tillräckligt mod. Och verktyg. Därför trängde jag undan mina tankar och känslor.
Tills det en dag rann över och jag gjorde upp med allt och alla. I det läget stod jag helt ensam, med enbart mina barn. Trodde jag. Men det visade sig att jag hade några riktiga vänner. Och fick några nya, dessutom.
Inget är omöjligt. Men en del saker måste få ta tid. Inte forceras. När tiden är rätt gör man det man ska.
3 kommentarer:
hmm Jag var nog aldrig tonåring, tror jag. Revolterade ju oxå sent. Men som du tror jag att det skall komma i rätt tid och av en vettig anledning, om du förstår. Fast å andra sidan vet jag inte om det jag gjorde egentligen var en revolt.... utan bara en livinsikt och ett livsval. Vilket iof kanske uppfattades som en revolt och fick precis som du revoulutionerande effekt på allt och alla.
Att man samlar vuxenpoäng.... hör det samman med att vi skall lyckas och vara framgångsrika i allt? Då är det viktigt att kunna bocka av även "Vuxen" på listan... eller är det för att man aldrig blir "färdig" med sig själv? Ja du det är inte lätt att veta. På nåt märkligt sätt känner man ju sig inte alls alltigenom vuxen, iaf inte jag. Fast förnuftet säger ju att jag borde vara det.
Glömde skriva namn, helt anonym vill jag inte vara, trots att jag inte kan stava... =/ malin
Även en revolt kan bygga på insikter och medvetna val. Inte minst när den sker i mer mogen ålder och man hunnit tänka massor - både för- och eftertankar.
Jag känner mig väldigt vuxen i vissa sammanhang - och som en fjortis i andra. Det är läckert att liksom kunna känna sig som, och leva i, alla åldrar... ;)
*kram*
Skicka en kommentar