Nu är jag hemma från konferensen på Stufvenäs. Vilket vackert ställe! Helt frivilligt gick vi på promenad igår kväll, Roland, Jörgen och jag. Roland och jag hade givetvis en avsikt (om än inte särskilt skum) - och den orienterande Jörgen var nyfiken på vad vi sysslade med. Två cacher hann vi ta (nja... Roland älgade iväg och plockade en tredje) innan det var dags att vända tillbaka för en dusch innan middagen. Den ena cachen tog vi i en ekhage nedanför gästgiveriet och den andra ute på en vacker strand med utsikt över små kobbar och Ölands södra udde. Havet låg spegelblankt.
Och idag, vid förmiddagskaffet, när vädret var alldeles fantastiskt vackert fick vi förlängd rast och "beordrades" ut på en skön promenad igen. Det tog inte emot. Den här gången tog jag och Annhelen sällskap och cachade inget alls, men fick däremot en trivsam pratstund, som alltid.
Vid lunchen undrade Roland om jag var sugen på att hänga med och plocka ytterligare en cache och vi bedömde att vi nog skulle hinna även om vi först fick köra en liten bit och sedan gå en lite längre bit. Klart jag var! Bytte skor och så stack vi, tillsammans med Renée och Lorenzo. När vi parkerade bilen sa våra GPS:er att det var 1400 meter till gömman. Inga probs, tänkte vi, och drog iväg. Men... cachen menade ju fågelvägen. I själva verket gick vi 2.6 km - och så tillbaka igen. Vi kom en halvtimme för sent till eftermiddagspasset. Något genant - fast kollegorna mest bara flinade. Och Annhelen som först inte uppfattat att fler än jag saknades och blev allvarligt orolig att jag gett mig iväg på egen hand och kanske gått vilse, hade till och med ringt min mobil - som låg i väskan i konferenssalen. Sedan såg hon att Roland också var borta och gjorde matematiken... Fast jag gillar tanken att hon bryr sig så!
Och det var värt att komma lite för sent! SÅ vackert därute! Vi strövade genom hagar med ekar, stolta fjällskivlingar, björnbär och ... kor. Alltså, jag är skiträdd för kor. Skumma och lömska kreatur är vad de är. Men jag var beväpnad med en käpp och korna var nyfiket respektfulla så det gick fint. Kändes som en liten seger, faktiskt! Ute på stenarna låg en massa sälar och gonade sig i solen. Fina grejer! Och så hittade vi ju en ny sorts gömma som jag aldrig stött på tidigare. Kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar