fint, fint, fint

De två senaste morgnarna har jag haft ont i ryggen när jag vaknat. Idag kom jag på varför. Jag har helt enkelt sovit för länge! Nå, det kan jag leva med. Tids nog är det slut med det igen. Och till dess ska jag njuta - både av sömnen och av friheten att inte bara lägga mig när jag vill (vilken jag ju drar nytta av så gott som alltid) utan dessutom kunna bestämma när jag vill kliva upp!

Himlen är oskyldigt blå, denna Fina Fredag, men i väster lurar molnen som ska bidra till ett lite ostadigare väder i helgen. Jaså? Vem bryr sig? Inte jag! Jag har sysselsättningar för alla väder. Nya äpplen har redan dunsat ner på gräsmattan - som behöver klippas snart. Där har ni mitt utevärv. Inomhus finns böcker som ska läsas, tyg som vill bli sytt, garn som ska stickas och en del papper som ska fyllas i och sorteras (tråkjobb, men sådant finns ju också). Dessutom väntar veckans sista avsnitt av In Treatment på SVT Play. Bara att välja, alltså!

Jag börjar med att dricka kaffe och läsa lite tidningar på nätet. På DN:s debattsida läser jag om en nationell handlingsplan för att förebygga extremism. I Aftonbladet läste jag igår om hur islamister och extremhöger delar samma unkna kvinnosyn. Jag är inte förvånad. Det finns ju belagt sedan tidigare att dessa extremriktningar har gemensamma beröringspunkter, som till exempel hur Nation of Islam delar många av sina värderingar med den amerikanska kristna tokhögern (källa: Rasrisk och In the Name of Elijah Mohammad: Louis Farrakhan and the Nation of Islam av Mattias Gardell). Extremism i alla former, det må vara politisk eller religiös, är vidrig och farlig. Och i vårt samhälle finns grogrund för den. Som vanligt verkar fokus ligga på att skola, samhälle etc ska fånga upp unga människor som befinner sig i riskzonen för att hamna i någon form av extremistmiljö. Självklart ska vi det - men det handlar ju då mer om att fokusera på symptom än på orsaker. Vad ska göras åt de miljöer där utanförskapet föds?