...

Jag är tom inuti. Det känns som ett hål i magen. Lättnad över ett taget beslut - i gränslandet mellan att veta eller inte veta vill ingen vara särskilt länge - överskuggas av existentiell ångest över detta beslut. Tänk om mitt livs misstag just blivit begånget? Och sorgen. Sorgen att det som började så fint inte blev det man hoppats och velat och trott. Sorgen att tillfoga en människa man känner kärlek för sådan smärta.

Jag vaknade i natt. Ett åskväder hade vägarna förbi och stannade till ett slag. Jag låg stilla, blundade och lyssnade. Kunde nästan höra blixtarnas fräsande. Knacklet och braket från smällarna. Och regnet. Regnet föll tungt, hårt och länge. Till slut somnade jag bort igen, av dess monotona hamrande mot altanens tak.

Jag vill bara stanna i sängen idag. Jag tror jag gör det. Åtminstone ett tag till. Och lyssnar till den här: