(Semla morgonmediterar)
Det blev en lång arbetsdag idag. Klockan var nästan halvsex innan jag var hemma. Men så har jag hunnit med en hel massa småsaker, också. Pysslat undan. Knutit upp lite lösa trådändar. Förberett. Jag känner mig helt i fas med det allra mesta. Så nu blir det åka av!
Väl hemma kändes det trevligt att mötas i hallen av två missar som lojt sträckte på sig och gäspade stort. Jag misstänker att de sovit mest hela dagen. Nu har de busat och ätit och jag hoppas de lever rövare ett tag till så de sover lika snällt som natten till idag. Som små kattänglar.
Och jag... jag härjar inte alls. Jag fixade mig en snabb och god omelett till middag, diskade och slog mig sedan ner i soffan för att se en film jag tänkt se så länge - Educating Rita - med en mugg Darjeelingte. Filmen är gammal (Michael Caine och Julie Walters). Typ nästan 30 år. Men ändå sevärd ur olika perspektiv. Den ställer till exempel frågan om vad som är bra litteratur och vad som kanske inte är det. En av definitionerna på bra litteratur är att den utmanar ens tankeverksamhet. Och den väcker funderingar kring varför vi läser litteratur. Vad gör läsningen av bra litteratur med en människa? Och som om inte detta vore nog berättar filmen en varm historia om vänskap.
Jag är glad att jag satte mig ner och såg den här filmen. Inte bara för filmens skull i sig, utan för att jag ser det som ett gott tecken. Jag är så ofta rastlös och har liksom inte uthålligheten, eller företagsamheten, att se film. Jag läser hellre. Men... jag tror att ett inre lugn börjar infinna sig. Det slags lugn jag behöver för att kunna sätta mig ner och njuta av en hel film. Jag tror det ska få bli många filmer i höst.
Det är en så vacker kväll i kväll och det vore i och för sig skönt med en promenad, men jag passar. Det får bli en annan dag. Nu ska jag se Vetenskapens värld och sticka på en sjal. Kanske skriva lite också. Och lägga mig tidigt. I gott sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar