Klockan är sex och jag har en dag av arbete bakom mig. Roligt arbete! Jag har gjort allt jag tänkt - och lite till - utom att flytta pionerna. Jag har helt enkelt inte hunnit och nu orkar jag inte. Jag flyttar över det till morgondagens tänkta göranden. I gengäld har jag packat ur mina garn- och pyssellådor som stått undanskuffade i en garderob.
Nu har jag ett arbetsrum värt namnet. Bara att arbeta i, liksom. Och det ska jag. Fast inte ikväll. Nu ska jag laga mig en god middag och sedan sitta och njuta i kvällssolen på altanen, troligen med en god bok. När svalkan kommer ska jag laga mig en mugg av det goda teet jag fick av Tina, förra veckan.
Bilder på arbetsrummet kommer upp senare i veckan. Har lite pimpning kvar att göra.
Förresten. På bussen hem efter Bob H/Skånska M, i lördags, stod det ett par ungdomar bredvid mig. Såvitt jag förstod av deras samtal tog de studenten i juni. Och tjejen hon säger:
- Jag ska nog flytta till Stockholm. Jag har anmält mig till en kurs. Jag ska bli livscoach.
Jag kunde inte låta bli att vända mig om. Jodå. Det var nyliga studenten som sa det. Livscoach. Okej för Dalai lama. Jag kan köpa att en del tar vägledning från honom. Eller sina föräldrar. Eller någon annan med ett visst mått av livserfarenhet. Och jag är verkligen ingen åldersfascist, men... vem ska en 19-åring livscoacha? Arbetslösa medelåldringar som behöver hitta en ny väg i livet? Frånskilda singelpappor med sorg i hjärtat? Deprimerade och sönderstressade undersköterskor och IT-konsulter? Änkor och faderlösa?
4 kommentarer:
Jag vill ha en 19-årig livscoach! Eller inte...
Jag tycker det låter läskigt, för hur mycket erfarenhet har en 19 åring hunnit förskansa sig? Och ponera att en 19 åring verkligen hade så mycket erfarenheter etc i bagaget, den personen... hur hade den mått då? I vilket fall som, Nej! coacha mej hit å coacha mej dit... det har gått inflation i coacher av olika slag, hälsocoach, livscoach, egen coach på arbetsförmedlingen (jag har försökt fråga dem vad de har för utbildning ect... det enda svar jag kunnat utröna något ur är att just deras företag har en jääääääättebra internutbildning. Jag som trodde de kunde vara beteendevetare, socionomer eller något annat i den vägen men icke sa Nicke, det behövs inte aaaaalls, huvudsaken är att man är "bra på att taaaa människor")
Jag väntar förresten fortfarande på att få "skriva på papper" etc för det där jobbet, denna veckan börjar folk komma tilbaka från semestrarna såååå.... Jobblans att vänta.
Jag säger som Martin sa igår: "Aldrig en livscoach som är äldre än 9 år!" :-)
Och Anna... att vänta och vänta är tärande. Hoppas du får skriva snart!
*kram*
Minns ett "Debatt"-avsnitt för ett tag sen där det var två Fas 3-are som nyss varit med i en utomordentligt bra Janne J-dokumentär om Fas 3. Nån jobbcoach var med, men Fas 3-killen sa som det var att allt sånt bara är kosmetika: "bära slips på anställningsintervju" o.s.v. Och att nästan alla jobbcoacher själva är f.d. arbetslösa. Jag kände igen mig i exakt allt han sa eftersom jag själv gjort samma "resa": utstämpling, Folkuniversitetet, Fas 3, inte kunna fortbilda mig för regelverkets skull... På Folkuniversitetet fick vi lära oss att det inte är bra att komma full på en anställningsintervju, att "arbete inte är en rättighet" (trots FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna), vi fick lära oss att komma i tid eller hamna i skamvrån av coacher med betydligt mindre arbetetslivserfarenhet än vi, vi fick ständiga besök av diverse bemanningsföretag (som borde förbjudas av arbetsrättsliga skäl)...
Och va fan vet en "livscoach" om precis alla människors behov? Tacka vet jag riktiga VÄNNER! Och ofördärvade BARN! :-)
Skicka en kommentar