mittwoch

Fortfarande är det ganska ljust när jag vaknar. Men inte ljusare än att det känns fint att tända ljus till morronkaffet, efter dusch, kattmatning, utrullande av sopkärl till tomtgräns, make-up och annat morgonpyssel.

I Tripoli är läget fortfarande osäkert (KhaddafiSchmaddafi och hans hejdukar vrålar om hur Tripolis gator ska flyta av blod och lava och nyhetsrapporteringen är motsägelsefull och vinglig), den franska feminismen får luft under vingarna i kölvattnet från Strauss-Kahnaffären, Kamprad var mer nazistisk än vad man tidigare vetat och Amy Winehouse hade inga droger i kroppen när hon dog. Nyheterna i korthet enligt SVT. Men just nu funderar jag också på hur vi ska kunna få ekologiskt och rättvisemärkt kaffe i maskinen på jobbet, på uppslutningen kring emmaninjornas första event - firandet av 90 år vid valurnorna - och varför det fortfarande inte finns något Ungdomens Hus här i Byn, trots löften att ta tag i detta, från de styrande.

Katterna har rejsat sedan fem och det är bra. Då sover de gott när jag är på jobbet. Mer och mer kan jag se hur de är två mycket olika personligheter. Semla är mer för att gosa och vara cool. Lois uppför sig som den bängliga lillasystern, retas ständigt med syrran och sover hellre på mattan nedanför soffan än i den, halvt i mitt knä som Semla gillar. Men bägge har den lilla egenheten att de mjauar efter varandra om de är för långt ifrån varandra.

Tankarna på att bli poet finns kvar.