fredag 13 september 2013

complainte

Marknad i Byn, imorgon.
Med några skivor västerbottenost, bestrukna med min chilistingsliga äppelchutney och nersköljda med ett gott appassimento, sitter jag i soffan och ser på ett teveprogram om människor som lever på extrema platser. Platser som antingen har flest soldagar per år, i världen, eller som har nattmörker månader i sträck. Jag hade hundra gånger hellre bott i Longyearbyen än i Arizona. Sån är jag.

Men mest är teveprogrammet en trivsam förströelse medan jag landar efter veckan och laddar för att se senaste avsnittet av Top of the Lake. Ladda och tänka efter. Jag funderar på det där med politiskt engagemang. Jag är [än så länge] medlem i ett politiskt parti. Ett parti vars ledare jag tycker är klok, genomtänkt, påläst och snärtig i replikerna. Under en tid var jag inte bara medlem utan också engagerad i partiets lokala styrelse. Men jag tappade sugen. Och om jag skulle skriva och berätta varför skulle det bli ett jämrans liv (nej, absolut inga snaskiga skandaler utan bara det en kunde förvänta, egentligen...) så jag får väl låta bli. Jag nöjer mig med att säga att jag blev... trött. Därmed inte sagt att jag inte vill vara engagerad. På riktigt. Inte genom en massa *gillande* och kvasitjôtande på Facebook kring random uppslängda länkar, till höger och vänster, utan något som gör skillnad. På riktigt. Men inte ikväll.

Nu ska jag fylla på mitt vinglas och tända ljus lite här och var.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Skulle också kunna tänka mig en vinter i Longyearbyen fast att jag brukar säga att jag inte gillar den kalla årstiden. Men där uppe, det är liksom något annat än Skåne. Längtar ofta tillbaka dit, även om jag bara varit där när det är ljust dygnet runt. Ja, jag vet ju alltså egentligen inte riktigt hur det skulle vara...

Jag borde också engagera mig i något mer än fåglar och insekter och vinylskivor. Men jag är för trött för annat...

magda sa...

Ja, just det ja... Du har ju varit där! De intervjuade några i programmet och samtliga hade bara åkt dit för att stanna en kort tid, men hade blivit kvar. I åratal... Just för att det är en så speciell plats...

Jag är trött jag också. Jag borde engagera mig i något där jag fick vara ute mer men är nog för gammal, och för obstinat, för scouterna...