glada ska vi ropa tjenare å moss!

Jag hade lite svårt att somna igår kväll. Huvudet var lite väl aktivt, ungefär som när jag har råkat dricka kaffe för sent. Men det hade jag inte. Och så har jag vaknat ett par gånger, också. Legat små stunder och lyssnat på regnet mot altantaket och sedan glidit bort igen. Så det här är en tröttmorgon. Jag fick inte mina minst sju, helst åtta. Dock inget som inte en dusch och ett par ordentliga muggar av Byns bästa råder bot på.

Det regnar fortfarande och det får bli en paraplypromenad till jobbet om en stund. Regn är inte särskilt negativt i min bok. Det är mysigt på sitt vis och jag behöver ju inte tillbringa dagen ute i det. Hade jag varit tvungen till det har jag både rödrutiga gummistövlar och en gul regnrock att liva upp mig med. Skyddar mot vätan gör de också. Men för promenaden till skolan räcker det bra med ett golfparaply som det står Falkenbergs Sparbank på. Det har varit med mig i många år nu.

Idag, för trettioett år sedan, födde jag mitt första barn. Trettioett år. Var blev de åren av? Var är jag om ytterligare trettioett? Matilda är i alla fall fortfarande en ung kvinna... inte ens i mitten av livet än. Så mycket roligt och härligt framför sig. Just nu livin' the dream (en av dem, i alla fall) tillsammans med sin Mike. Om några veckor åker hon till Nepal. Just så orättvist och härligt och spännande är livet! Och jag unnar henne det - och allt annat därtill. Vi ringer en stund nu på morgonen och jag sjunger för henne och sedan planerar vi spännande grejer!

Matilda och Syster Yster

Habibi Ya Nour el Ain - Amr Diab