ur det förflutna

Ny skola. Igen. En liten skola på landet med två klasser i varje klassrum och storskogen bakom skolgården. På framsidan den lilla bygatan och kyrkan. Flickan som går i fjärde klass vet inte vem hon ska våga närma sig. Den tjocka pojken med lockigt hår ser ganska snäll ut, men när hon tittar på honom under den ljusa, nästan vitblonda luggen, viker han undan med blicken och går sin väg. En söt flicka med tjockt, långt mörklockigt hår sitter och byter bokmärken med två andra. De har gjort stoppböcker av skrivböcker som de fått av fröken. Flickan har också en stoppbok och den är full av änglar och fina hästbokmärken med glitter på. Hon håller den lite tvekande i handen men får ingen inbjudan att vara med och inte ber hon om någon heller.

Hon tittar ut genom fönstret. Därute spelar ett gäng fotboll. Mest killar, men också några tjejer. Hon ser på dem en stund, utan längtan. Fotboll är tråkigt. Borta i skogsbrynet bygger några femsexor kojor. Inga trefyror får vara med, det har David bestämt. Han är från Göteborg och tjuvröker.

När rasten är slut ska de ha svenska. De ska läsa dikter av en som hette Fröding, säger Fröken. "Det kanske du vill läsa, Lena?" säger hon. Flickan rodnar och blir både generad och arg på samma gång. Hon heter inte Lena men Fröken bestämde att när det nu redan fanns en flicka i klassen med samma namn så kanske flickan hade något smeknamn som kunde användas istället? Och hon vill inte läsa Fröding. Hon vet att Fröken vill att just hon ska läsa det bara för att hon också är från Värmland.

Men man säger inte nej till Fröken. Det gör man bara inte. Så flickan läser. "d’ä e å, å i åa ä e ö" och de andra fnissar. Hon låtsas vara helt oberörd och stirrar rakt ner i boken. Efter en evighetsstund där klasskamraterna blickar sticker som tusen nålar i ryggen, ber Fröken någon annan läsa ett annat stycke. När timmen är slut drar flickan på sig jackan och den vita mössan med stor tofs och går ut och halvspringer hela vägen hem.

Nästa dag regnar det. Flickan har ont i magen men måste gå till skolan. Hennes pappa skjutsar henne i den gräddvita Opeln, som ännu inte bär några spår av den älg som ett par veckor senare ska springa rakt in i den och som ska skrämma flickans lillebror så han vägrar att gå ut och leka så länge de bor kvar i huset - vilket i och för sig inte är särskilt länge. I skolväskan har flickan en bok hon tagit i mammans bokhylla. När rasten kommer får de inte vara kvar i klassrummet, men de behöver inte heller gå ut i regnet. En halvtrappa ner, bredvid skolmatsalen, ligger ett litet krypin med bord och väggfasta bänkar. Några elever spelar spel och andra byter bokmärken. De tittar lite nyfiket på den nya flickan men säger inget. De ser ändå ganska snälla ut och flickan sätter sig i ett hörn med sin bok och försvinner snart in i berättelsen. En ganska läskig berättelse om utpressning och en stackars flicka som några snorkiga människor är dumma och orättvisa mot. Fettpärlan heter novellen och flickan vet ännu inte hur man uttalar författarens långa, franska namn. Men berättelsen, den glömmer hon aldrig.

På lunchrasten frågar Barbro och Catarina om hon vill byta bokmärken med dem. Flickan blir glad och hämtar sin stoppbok i skolväskan. De byter och de byter och de nya kamraterna tycker att flickans glittermärken är fina. Vid skoldagens slut åker hon med Barbro och Catarina på skolbussen till grannbyn. Hemma hos Barbro ringer hon hem och säger att hon är och leker och kommer hem till middagen. Mamma låter lite trött och sträng på rösten och flickan får ont i magen igen. Men hon får stanna och de leker länge, länge den dagen. Catarinas pappa har en stor gård med hundratals kor och flera hästar. En fjordhäst heter Thea och Catarina lovar att flickan ska få följa med ut och rida en dag, om hon gillar hästar. Det gör hon. Särskilt fjordingar med sina mjuka gula pälsar, kaxiga manar och stora rufsiga luggar. Stadiga och trygga.

Så förflyter veckor och månader i den lilla byn Sibbarp på den halländska landsbygden. Flickan får fler kamrater och de rider och leker och är med i bilbälteskampanjen (Bältesmannen ser dig - använd bilbälte!) och Djurens Vänner och flickan har inte så ofta ont i magen längre. Hon har kaniner i en bur bakom huset och leker indian i skogen och rider på Thea och fångar glasålar i Bäcken och små skogödlor på den lilla kullen ute i grannens hästhage. Ända tills pappan och mamman säljer huset och de ska flytta tillbaka till Värmland igen. Nytt bostadsområde. Ny skola. Igen.

Flickans magonda kommer tillbaka.