svinottan

Egentligen är det ju inte tidigare än vanligt. Men om jag kan ha lite sovmorgon är det ju lite smått förargligt att jag vaknar före sex, alldeles av mig själv. Jag ligger kvar i sängen och låter kroppen komma ikapp hjärnan. I sovrumsfönstret lyser en stjärna och på radion pratar mjuka röster om aktualiteter. Min säng är mjuk och täcket varmt och skönt. Svagt, svagt kan jag höra hur pannan mullrar från källaren. Tryggt och fint.

Men jag saknar en stor mugg kaffe i mina händer så jag går ner till köket, matar [alltid lika] hungriga missar och får igång moccamastern. Tänder ljus och fortsätter lyssna på radio. Det börjar tändas upp i grannarnas fönster. Hos Fatima och hennes man, i det ljusgröna huset, lyser den stora kristallkronan, rentav. I något annat fönster en vacker adventsstake. Men annars är allt tyst och mörkt. Jag tycker om det. Det känns vilsamt och lugnande.

Jag funderar på att rådda med något pyssel idag. Jag har lust att sy något, men vet inte riktigt vad. Kanske ska jag göra som jag brukar; gå upp i arbetsrummet och plocka lite och se vad som händer?

Men inte nu. Nu ska jag dricka Byns godaste i Frökenmuggen, tänka på tider som varit och som är, och låta dagen sakta, sakta ta fart.