i am the messenger

Vi satt så länge och pratade över vårt morronkaffe att jag för första gången på länge fick riktigt bråttom att göra mig klar och promenera till jobbet, när min käraste kört ner mot Blekinge. I och för sig hade jag också ett tidigt möte bokat, annars hade jag nog kunnat softa lite till. Men jag behövde hjälp med att par funktioner i vår så kallade "skolportal" och min iT-kunnige kollega och jag verkar ha fått scheman som är så motsatta som det bara går, så en tidig morgonsession var enda chansen (när jag säger "tidig" menar jag halvåtta... den tiden är förbi då jag var på jobbet halvåtta varje morgon, efter att ha klivit upp strax efter fem och sedan färdats genom en nyvaket Stockholm). Och nu funkar det som jag vill att det ska göra! Fiffigt som fan.

Dagen har varit som de flesta andra; fullt upp med arbete varvat med lite peppning och handledning av elever och ett par, tre givande samtal med kollegor. Dessutom tillbringades eftermiddagen (min, kollegornas och elevernas) dels på Folkets Hus där det bjöds på hyfsat utmanande levande teater på temat främlingsrädslor och rasism, och dels tillbaka på skolan i samtalsgrupper (de samtalen var också givande och det kändes som två ganska väl använda timmar).

Väl hemma åt jag lite läckra rester och msnade med en gammal kursare, från lärarutbildningen, som också jobbar på ett gymnasium - fast på bästkusten. Hon var uppgiven och less och främst då på sin chef. Jag peppade henne så gott jag kunde; jag har varit i en liknande sits och det är inget jag ens önskar mina ovänner (om jag nu skulle ha några).

När jag träffade Matilda i lördags fick jag ett stort paket, som jag fick lova att inte öppna förrän på min födelsedag. Sedan ändrade hon sig och sa att det kanske ändå kunde vara en bra idé att öppna paketet innan Osloturen "ifall du vill byta färg på... öhm... eyelinern...". Så jag öppnade paketet nyss. Och blev helt vek och väldigt, väldigt rörd. Hur fadringen kunde hon veta att jag i nästan ett och ett halvt år sneglat på en Timbuk2-väska (Classic Messenger, size M, black)? Har jag sagt det till henne så måste det ha varit för bortåt ett år sedan... Den blir (är!) helt PERFEKT och med den kvaliteten kan jag ha den tills jag går i pension - och troligen också beyond... TACK och pussar och allt sånt, du rara, fina, goa! <3


Emmaboda 18 november, 2010