Hela världen är vitluddig när jag vaknar och så småningom kör norrut, mot Byn och en ny arbetsvecka. Även om Mannen sett till att jag nu har vinterdäcken på så kör jag ganska försiktigt; har varken tid eller lust att få närkontakt med diken och snödrivor. Och jag har gott om tid. Ingen brådska. Jag lyssnar på Joanne Harris Blueeyedboy och dras med i den mörka historien där inget är vad det verkar vara.
Arbetsdagen har redan börjat. Jag pausar bara lite, med kaffemugg och en stunds samlande av andra tankar än de arbetsrelaterade. Egentligen längtar jag hem lite. Tids nog kommer jag dit. Men först ska jag arbeta och sedan gå på café. Stickcafé.
Emmaboda 29 november, 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar