Jag läser Sigrid Combüchens Spill. Tidigare har jag bara känt henne till namnet - för första gången läser jag henne nu. Hon säger att det är en damroman. Och det kanske det är, även om Hedda inte är särskilt... ladylike. Eller så är det just det hon är?
Språket är vackert, precist och tidsmarkerat.
Ännu en bok att vilja läsa sakta. Att tycka om. Att rekommendera.
Att inspireras av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar