Samtal med en kollega om vem som kan tänkas ärva sossetronen efter Mona glider via en välfärd under nedmontering över till vårt konsumtionssamhälle där det plötsligt har blivit fullständigt självklart att man ska kunna resa på utlandssemester minst en gång om året, att man ska ha råd att luncha ute, att man för länge sedan ska ha bytt ut den gamla tjockteven mot en plattdito, att ungarna ska ha märkeskläder och dyra fritidsintressen och ständigt uppgraderade teve- och datorspel och EU-moppar och ens hem ska vara high tech och försett med nya möbler och alla familjemedlemmar ska ha egen dator/laptop... och samfälligt konstaterar vi;
De allra flesta har ett liv de inte har råd med. De skjuter skuldberget framför sig och lever inte bara på lånad tid utan för andras pengar, dessutom. Hela deras verklighet är ett enda stort kreditkort. Stackars jävlar.
Emmaboda 16 november, 2010
3 kommentarer:
Det där är så sant som det är skrivet. I förra veckan fick jag in en platt-TV i huset, men nu var det befogat. För att överhuvudtaget få in TV-kanaler här var vi tvugna att skaffa parabol med en megamodään box till. Det såg helt galet ut när vi satte igång TVn, den var liksom inte byggd för såna moderna boxar.
Så då var det ok. Men jag har i fyra år fått höra "men herregud, har ni inte platt-tv?" och "Men shit, funkar de dära burkarna fortfarande? Trodde de var utdöda". Inte en enda gång har jag fått ett intelligent svar när jag frågat "varför köpa ny när den gamla funkar?"
Jag förstår mig inte på det där! Jag kan bli så helsikes förbaskad på förbrukarsamhället att jag nästan nyser ibland!!!
Och inte gör media eller styret det bättre heller. Nej, förbruk kära medborgare, förbruk! Då blir ni lyckligare!
Jomen just så..! Jag har också platteve - men den köpte jag för att den gamla flyttade ut. Dessutom har jag chockat mina elever med att avslöja att jag ibland köper kläder på second hand, som Myrorna och så... ;)
Håller med! Båda!
Skicka en kommentar