frustration

För den som inte är beroende av sitt morronkaffe går det inte att beskriva den frustration som infinner sig när man vaknar på ett vandrarhem i en främmande stad, där frukosten ännu inte börjat serveras, ingen personal syns till och butiken nere på gatan förvisso säljer drickbart kaffe, men inte har öppnat än.

Klockan åtta löste det sig. Frukostmatsalen, som ser mysig och fräsch ut med vita dukar och tända ljus (tända ljus har väl ändå alla civiliserade mänskor på frukostbordet?), öppnade och med darriga händer kunde jag fylla en mugg upp till brädden med denna gudagivna livsuppehållande dryck. Dagen är helt enkelt, som man säger, räddad.

Föreställningen igår var bra. Den var till och med mycket bra! Trots klara femtitalsvibbar - eller just därför? - kändes uppsättningen fräsch. Finkultur, javisst. Men det funkar, det också. Idag ska jag väga upp det med ett knäfall ute vid Draken vid Röda sten. Och så ska vi ju på Konstmuseet också. Vi ska väl antagligen guidas runt bland de klassiska verken, men Jan Lööf ställer ut också - och den utställningen vill jag inte missa for the world!

(Felix och Fantomen)

Strax dags att se om kollegorna börjat kvickna till och så kanske frukostera tillsammans, innan vi tar itu med dagen!