Det finns några platser på jorden som är mer speciella än andra. Jag vet faktiskt inte varför, men lilla ljuvliga Timmernabben är en sådan plats. Efter en rätt ovärd kurs (ovärd för att inget togs upp kring de lite särskilda förhållanden som rör godmanskap för ensamkommande flyktingbarn, utan bara "vanligt" sådant) och förfärligt torr fläskstek till lunch var det absolut fantastiskt att köra ut dit och visserligen upptäcka att rökeriet där jag tänkte handlat middagsmaten var stängt men att havet låg öppet. Jag satt en lång stund på en bänk där o solvärmen och bara... andades.Jag älskar mitt hus och jag trivs så gott här i Byn men om man, som jag, levt största delen av livet vid havet kan skogen kännas som att den ibland kryper lite tätt inpå och det finns inga horisonter att vila blicken vid. Bara mindre sjöar och små åar. Så det var vilsamt för min själ att andas havsluft (även om Östersjön inte har samma fantastiska doft och luft som västerhavet) en god stund och se bortom öarna ut mot den soldisiga horisonten som skymde Öland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar