all vår början bliver svår

Till skrivarträffen i morgon ska vi ha skrivit några olika inledningar, för att så småningom kunna hitta ett anslag. Det är svårt. Skitsvårt, faktiskt. Själva historien har jag klar för mig nu. Jag har både en mer detaljerad plan och ett numera uppstramat och strukturerat synopsis. Jag skulle liksom kunna skriva alla möjliga kapitel, eller scener. Jag ser dem framför mig, har råtexten inuti mitt huvud.

Fast... början. Inledningen. Knepigt värre. Kanske blir det så att jag helt enkelt skriver den när jag kommit en bit in i skrivandet - eller rentav mot slutet? Men... här följer några exempel på hur jag försökt arbeta med några olika inledningar, som alla har det gemensamt att läsaren kommer rakt in i handlingen. Vad tror ni? Skulle någon enda av er vilja läsa en bok som började som något av exemplen ni får här?

Exempel 1.
Hon har flera gånger sett honom sitta där, på bänken utanför Konsumbutiken, i sin urtvättade, tunna jeansjacka och det smutsgula håret halvt dolt av en stickad luva. En ölburk i näven. Vid hans fötter brukar en lurvig hund av obestämbar härstamning ligga. När hon går förbi tittar han upp mot henne och han ser ut att ta sats för att ännu en gång häva ur sig något svårhörbart. För ett ögonblick möts deras blickar och hon nickar och ler vänligt.

Exempel 2.
Carin ser ut genom köksfönstret. Nu kommer hon cyklande igen, den där flickan med sin lysande röda jacka och flygande hästsvans. På pakethållaren har hon en kartong fastspänd och på styret hänger två stora gula kassar. "Ullared" står det på dem, med blå text. Flickan hoppar av cykeln utanför det vita huset snett över gatan och lastar av den. Uppe på trappan vid köksingången böjer hon sig ner och lyfter på den slitna entrémattan. Carin antar att de har lagt en nyckel där. Flickan låser upp och försvinenr in i huset med sin packning. Nya grannar, alltså, tänker Carin. 

Exempel 3.
Hon plockar ihop sin bärbara dator, lägger ner den i väskan, tar på sig kappan och när hon lämnar rummet släcker hon lysröret i taket. Korridoren utanför ligger tyst och mörk men en sensor känner av hennes rörelser och ljuset tänds med ett litet klickande ljud. Hon kikar bortåt fikarummet och de andra arbetsrummen, men lokalerna ligger tysta och mörka. Hennes axlar sjunker medan hon knäpper kappan och går ut i fredagskvällen.

Exempel 4.
Någons tunga andhämtning drar henne upp ur sömnen och mot något slags vakenhet. Först tror hon att det är hon själv som andas så tungt. Nästan snarkar. Men så ser hon ett mörkhårigt, kortklippt huvud på kudden bredvid sin egen. Men fan också. Lennart. Hon stönar tyst och försöker komma på en plan för att snabbt få ut honom ur sängen, ur huset och helst ur sitt liv. Det senare blir nog det svåraste, när han har sitt arbetsrum vägg i vägg med hennes eget och de ingår i samma arbetslag.

Exempel 5.
Den dagen Carin mötte det före detta tidningsbudet Kenneth Bengtsson kommer för alltid att vara inskärpt i hennes minne.
 

Det finns fler, men jag ska inte plåga er med dem alla.