vetenskapsradions veckomagasin

När Lillmysen verkligen var liten älskade han valar och hajar. Mest valar. Vi läste böcker om valar, tittade på bilder. Pratade om valar och han hade fina (och dyra) modellvalar från BetaPedagog i badkaret. En liten späckisunge har jag kvar - den bor i skåpet i mitt badrum. Jag undrar var de andra blev av?

När Discovery hade Shark Week eller Whale Week satt vi som klistrade vid teven. Spelade in programmen på video och såg dem om och om igen tills banden var utslitna. Rädda Willy köpte vi och nästan såg ihjäl oss på. Långt innan han började skolan kunde han tala om vilken slags val som fanns på en bild enbart genom att identifiera stjärtfenan. Vi drömde tillsammans om att göra en mysig roadtrip till Andenes, i Nordnorge, för att åka ut med gummibåt och uppleva späckhuggarnas vandring. Någonstans har jag fortfarande den drömmen kvar.

Linus ville lära sig dyka och vi såg i tidningen ett reportage om en liten kille vars pappa var dykare, och som dök med liten våtdräkt och små tuber. När Linus gick i ettan damp det plötsligt ner en hög med dykarresebroschyrer i brevlådan. Sharm el Sheik och Hurghada. Det var Linus som beställt helt på egen hand. Sju år gammal. Åh, vad jag önskade att vi hade kunnat genomföra någon av dessa drömmar.

Allt detta rördes upp i mitt medvetande när jag nyss lyssnade till Vetenskapsradions veckomagasin med ett inslag om valar och hur de faktiskt kan härma både motorljud och mänskligt tal... Fantastiskt!