Ibland vaknar jag och är inte ett dugg pigg. Egentligen är jag aldrig "pigg" kvart i sex på morgonen men det brukar ju ändå fungera så att jag vaknar till liv så snart jag får benen över sängkanten och kommer mig in i duschen. Idag är inte en sådan morgon. Idag är det en seg tröttmorgon. En morgon då jag överväger möjligheterna att "jobba hemma". Men det går ju inte. Inte idag, i alla fall. Jag har elever som kommer in för att göra prov, jag har möten och planering och lektioner därtill.
Dessutom står en skepnad, iklädd en gråbrun kåpa, och petar på mig med en vass pinne. Jag tror det är... Luther.
Så jag dricker stoiskt mitt kaffe, i skenet av tända ljus, och inväntar koffeinrushen. Ser Reinfeldt (på teve) visa något som nästan ser ut som... glädje, när han intervjuas efter gårkvällens fopollstävling. Och jag stålsätter mig eftersom det kommer att bli en del tjôt om denna tävling idag, då en av Bygdens stoltheter, Rasmus Elm, gjorde det sista, utjämnande målet. Hej och hå.
Det här är stor medicin en morgon som denna. Affirmationernas affirmation, kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar