nördarna regerar

Jag ser ett program på teve om nördar. Intelligenta killar som berättar hur de, i skolan, aldrig vågade high-fivea sig själva eller ens se särskilt glada ut när de fick tillbaka sina prov eftersom de visste att de antagligen fått bäst betyg i klassen... Att lyckas i skolan var töntigt. Nördigt.

Igenkänning. Big time.

Fast... jag var nog mer töntig än nördig. Alltså... själva ordet "nörd" fanns inte ens då. Men hade det funnits hade jag nog varit det - och töntig. En töntig boknörd.

Och det är jag stolt över. Att vara en boknörd. En som fortfarande "vinner" när en ska fylla i sådana där listor som "Hur många av dessa 100 böcker har du läst?"... En som kan dra paralleller mellan olika böcker och författare. Som kan få syn på intertextualitet och fnissa gott åt litterära referenser som andra missar.

En annan sak jag är stolt över är min goda vän Martin som om en liten vecka bokdebuterar med Martins stora röda. Enligt eventinbjudan på Facebook är det "en tankebok om livet, kärleken, gudinnor och politik... En tänkvärd och berörande bok som med kåserier, tankeord, sagor och satir på ett självutlämnande sätt handlar om det i vardagligt tal kallar livet." Underbart! Jag kommer att lägga allt annat läsande åt sidan när jag får boken i min hand!

Och Martin... du är en nörd. Den nördigaste människan jag känner, tror jag. En religionsvetarnörd. En historienörd. En socialistnörd. En hårdrocksnörd. En livnjutar-, debatt- och kärleksnörd! Härligt!

Och... just när jag lägger upp den här bilden... så kommer jag på hur många associationer en kan göra. Börjar skratta högt för mig själv. Men... jag låter den ligga kvar. Ett vet jag - detta är inte den kroppsdel du främst tänker med. Ett vet jag inte - om den kan länkas till titeln på din bok...

Ännu ett verk av Bertil Vallien...