Om det inte vore för gatlyktan jag ser genom mitt stora fönster, den som till och med står på en angränsande gata, skulle jag kunna tro att jag bor ute på landet - ja, alltså riktiga landet - mitt i en svart skog. Det är verkligen mörkt nu och kommer så att förbli ett tag, innan snön kommer och allt blir ljust igen.
Tisdagsmorgonen är tyst och samlad. En arbetsdag väntar. Jag låter den göra det ett tag till. Jag har ingen brådska. Dricker mitt kaffe och funderar på livet och kärleken och universum och allting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar