glassigt i glasriket

Bubbelbordet

Jag är förvånansvärt pigg denna mörka och kalla snöströsslade morgon. I synnerhet om en betänker att jag kom hem lååångt efter vad som vanligen är läggdags för mig, en vardag. Men jag tankade glad energi av en trevlig kväll och värmen... ja, den finns inuti mig.

När vi skulle sätta oss i Susannes bil för att köra bort till Folkets Hus upptäckte vi att framrutan var täckt av en illasinnad isbark. Och hon hade ingen isskrapa. Tur då att jag hittade en gammal, blå kam i min väska med vars baksida jag kunde skrapa bort eländet. Susanne hade framgång med ett gammalt ICA-kort.

På Folkets Hus var det stilenligt förberett med röd matta och marschaller. Glada, uppklädda människor och, vilket Susanne noterade, en jämn fördelning mellan män och kvinnor. Annars brukar det ju vara ett överskott på kvinnor på kulturtillställningar... Det minglades, dracks bubbel och sorlades och sedan åts det en riktigt god, bosnisk buffé innan det var dags för invigningstal av VD:n för svenska filminstitutet, Anna Serner, som sedan förklarade Film i Glasriket 2012 öppnad, tillsammans med regissören Jan Troell, vars nya storfilm Dom över död man vi därefter fick se. Ett nära porträtt av en man, Torgny Segerstedt, vars integritet som journalist och sanningssägare skildrades utan att fördenskull väja för att han också var en man som behövde sina kvinnors (mamman, hustrun och älskarinnan) stöd för att hålla samman. Också en påminnelse om den totala flathet som Sveriges regering uppvisade gentemot Tyskland, Hitler och den nazistiska regimen under andra världskriget. Att applådera efter en filmpremiär hör ju till, men det är inte ofta en kan rikta applåderna direkt till en närvarande regissör - åtminstone inte här i Byn!

Johnny Cash underhöll under buffén. Eller snarare Peter Olsson, med basist.