Jag la mig tidigt igår och somnade långt innan tio. Väldigt skönt och välbehövligt. Strax efter fem vaknade jag. Låg och drog mig en liten stund och klev sedan upp. Snubblade i köket, men lyckades hålla balansen. Snubbeltråd! Apterad av två lömska Systrar som huttat en trådrulle på mitt arbetsbord och lekt nerför trappan och ut i köket och runt stolar och in i vardagsrummet. Jag tror jag nystade upp 20 meter... Satans små avedonker! Tog en lång, varm dusch och fixade kaffe. Tände ett par ljus och satte på teven.
På nyheterna (repris från gårkvällen som SVT1 kör på mornarna innan 06.30) såg jag ett bekant ansikte. Min gamla kursare Björn från lärarutbildningen. Lustigt. Jag har ibland funderat på hur det gått för honom efter utbildningen. Nu vet jag. Med besked. Han har tränat Rögle (håcki - och att han höll på med håcki visste jag i och för sig redan innan) men måste sluta nu för han har fått Parkinsons. Fifan. Unga killen. Fru. Två små flickor. Obotlig, vidrig sjukdom. Livet kan verkligen vara orättvist!
Det kan också vara oerhört rättvist. Det beror på från vilken håll vem ser det.
Just nu anser till exempel jag att livet är väldigt rättvist, mot mig. Loads of good karma coming my way. Hell yeah!
Dags att fylla på kaffet och ta en bloggpromenad, tror jag.
Ingen gör den här som The Mamas & The Papas, men omväxling kan, som bekant, förnöja ibland:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar