hur eller hur...

Jag tar min ilska och besvikelse och lägger den åt sidan. Jag kan inte påverka avtalet men jag kan bestämma hur jag ska reagera på det och jag tänker inte grotta ner mig i det. Jag inser bara att jag har ett av världens roligaste, och i relation till min utbildning, erfarenhet och professionella kompetens sorgligt underbetalda, jobb. Idag är en ny dag.

Jag och en kollega samtalar om det flippade klassrummet. Hen gillar inte konnotationerna kring det "flippade". Tycker att det ger vibbar av något smått utflippat. I viss mån kan jag hålla med om det och så försöker vi komma på något som låter bättre, men vi hittar inget vi riktigt kan känna oss nöjda med. Upp-och-ner-vänt, till exempel, fungerar ju inte heller så bra. Det ger en känsla av kaos - och det är totalt missvisande. Så jag fortsätter att kalla det "flippat".

Vi diskuterar också eventuella lärandevinster. Kollegan tycker att när hen pluggade så var det visserligen en bra sak att i förväg ha läst in aktuell kurslitteratur innan föreläsningarna, för att hen då upplevde en ökad förförståelse. Å andra sidan fanns det sådant i texterna som var svårt och som hen kände kunde göra att lärandet under inläsningen inte blev så effektivt. Jag tänker att läsning av texter, att se en filmad genomgång (kanske både en och fyra gånger) eller liknande att ta till sig innan en lektion både skapar förförståelse och en möjlighet att sedan veta vilka frågetecken en vill ha uträtade när en väl möts i klassrummet. Dessutom kan en gå hem efteråt och se det igen - och fethaja.

Så där håller vi på och pratar med varandra, kollegan och jag. Vi har ett bra pedagogiskt utbyte av varandra. Tipsar varandra om uppslag och idéer, lektionstips, appar och allt möjligt. Peppar varandra och dricker kaffe. Möjligen surar kollegan, lite kollegialt sådär, över att mitt Dropboxkontos lagringskapacitet ökar galet mycket. Men hen kan invitera resten av skolans elever om hen vill! ;)

Sa jag att jag gillar den där kollegan?