Går hem från en bra arbetsdag, med lätta steg. Gör verklighet av något jag tänkt väldigt länge och lagar pannkakor till middag. Gudagott! Slår mig ner i soffan och liksom bara
är, en stund. Älsklingen ringer och vi pratar en liten kvart och när vi lägger på har mörkret hunnit börja falla på allvar. Jag reser mig ur soffan för att tända några ljus lite här och var. Kommer ut i köket och ser middagsdisken och fixar undan den. Tänker att jag ska hämta en sak i badrummet och passar på att putsa av lite där. Går genom hallen och hänger upp en jacka och rättar till lite. Så har jag plötsligt städat, också. Tänder resten av ljusen och landar åter i soffan.
Tänker på arbetet. Men bara lite. Mest tänker jag på att jag lyckats skapa ett synligt mönster i vårt arbete och det gör mig glad. Vi arbetar med skönlitteratur istället för traditionella läroböcker, vi arbetar med muntliga framställningar och retorik och vi för samtal kring semantik. Just så som tanken är. Dessutom blir jag allt vassare på att verkligen använda de digitala hjälpmedlen - och tar nu steget att också ge eleverna möjlighet att bli det.
Sådant tänker jag på.
 |
| En fin sak i mitt kök! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar