what's your superpower?

I mitt utökade* kollegium finns det några eldsjälar jag beundrar (sådär lite lagom... inga hjältestatusar...) särskilt mycket. Inte bara har de mycket kloka tankar utan dessutom en hel massa pedagogiska idéer och uppslag. De reflekterar och dokumenterar kontinuerligt kring elevers lärande och utveckling. Deltar i SETT och BETT och EdCamps och Skolforum och Biblioteksmässan och de flippar och twittrar och bloggar och skriver artiklar och böcker och håller föreläsningar och hänger med i, och har synpunkter på, skoldebatten oavsett det gäller löneutveckling eller skolreformer och de chattar och ligger i framkant när det gäller digitala hjälpmedel och läser böcker och tidningar och tränar och spelar gitarr och reser och jag vet inte allt.

Jag tänker inte fråga hur de orkar, för jag vet av erfarenhet att orken brukar räcka till om en brinner tillräckligt för något. Men hur hinner de? Är de alla singelmänniskor utan barn, som dessutom råkar ha fått antingen ett dygn med fler timmar än oss andra eller ett i det närmaste obefintligt sömnbehov?

Ja, jag är lite avundsjuk. För jag skulle också vilja hinna med allt det där. Det är ju så roligt! Jag hinner mer än många andra, det vet jag, men det har ett pris. Mina arbetsdagar blir långa och jag är trött på kvällar och helger. Behöver dem så väl för att bara ladda om. Och då har jag ändå vuxna, utflugna barn och en särbo vilket ju innebär att jag i stor utsträckning råder över min egen tid...

Eller så är det mer snack än verkstad? Hmm... Hur eller hur - tillsammans inspirerar de mig massor! Och jag ska åtminstone gå på en föreläsning ikväll, om Strindberg och hans konst. Sedan får jag nog gå hem, dricka lite te och lägga mig direkt...

*dvs kollegiet på min egen arbetsplats, andra skolor i kommunen, vänner som är lärare och hela det skolnätverk som jag möter ute i det Gibson kallade cyberspace, men som också i högsta grad är en del av det verkliga livet...