Ute vände vinden och det var tur att ingen tupp gol, så trist grimas som jag gjorde då. Jag ville ha en stilla kväll, och kanske ta en promenad och få hjärnan lite genomblåst. Men pelletskånkande är motion, det också. Jag brukar inte tänka på så mycket annat då, än att inte snubbla i källartrappen och på de hjärndöda klämkäckheterna om kajaken och varm choklad på pelletssäckarna. Möjligen tänker jag på hur skönt det är när uppgiften är klar och hur gott det då blir med en mugg te och lägga fötterna på bordet. På tända ljus och småpratande med Mats. Möjligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar