det är aldrig riktigt tyst

När jag vaknar i natten hör jag sus från element och rörledningar. Trafikbruset ligger som en matta över staden, även i vargens timme. Regn smattrar mot rutorna. Jag somnar om. Genast.

Vaknar igen, några timmar senare. En kan verkligen stiga upp, fixa kaffe och starta laptopen utan att väcka någon som sover i samma rum. Golven knarrar inte här...

Kaffet är Stans godaste.