trettontusenfemhundratrettiotvå

Nu har jag skrivit nog för idag. Axlarna värker och hjärnan är på väg ner i energisparläge, efter en sedvanligt intensiv arbetsdag med några utvecklingssamtal som final. Pellets har jag också hunnit fylla på. Samt diska. Så jag gör alltså lite mer än bara skriva. Men fatta hur roligt jag har!

Skärmdumpen blev lite suddig, men den är ändå läsbar. Trettontusenfemhundratrettiotvå ord på fem dagar. Och alla dessa ord visar sig bilda en sammanhängande enhet. Om än fullständigt rått och oredigerat så ändå en berättelse som vecklar ut sig och börjar leva sitt eget liv. Wohoo!