men det blir bara milda sånger

Idag är en dag... en morgon... då jag skulle vilja skriva om telefonbolag som med vidriga metoder lurar gamla människor att teckna treåriga företagsabonnemang för sin telefoni. Eller kanske ännu hellre om en arbetsmarknad som tvingar unga killar och tjejer att ta sådana skitjobb (vilket de ändå ska ha någon slags kudos för) och sedan kanske inte vågar annat än att ställa upp på fulmetoderna eftersom de annars kanske riskerar att dels inte få någon lön (vilken i många fall är provisionsbaserad) och dels kanske stå utan arbete och därmed utan lön, i alla fall...

Jag skulle vilja skriva om etthundrafemtiotusen människor som står utanför arbetsmarknaden och alla former av arbetslöshetsersättning. Som inte får ett öre. Och jag skulle vilja fråga hur en klarar sig då? Jag skulle också vilja fråga några av dem, som kvinnan som intervjuades i radio tidigare på morgonen, hur de tänkte när de valde att ställa sig utanför a-kassan för några år sedan.

Jag skulle vilja skriva om unga människor som mår så dåligt i vårt samhälle och skolsystem att de inte lyckas hålla ihop sina liv utan mer eller mindre ger upp innan dessa ens hunnit börja.

Jag skulle vilja skriva om kvinnor, barn, män, gamla, unga, friska och sjuka i Syrien som just nu lever en mardröm. Om människor som utan hopp framlever sina liv i flyktingläger, i krigszoner och i områden drabbade av miljö- eller andra katastrofer.

Jag skulle vilja skriva om människor som på grund av sexuell läggning riskerar sina liv om, eller när, de försöker leva dem.

Jag skulle vilja skriva om avsaknad av solidaritet med medmänniskor, om oansvarig djurhållning, om Annie Lööfs nya påhitt "Attraktionskraft Sverige", om riskkapitalbolag och andra avarter som skor sig på de mest utsatta i vårt samhälle, om män som ramlar rakt in i grottstadiet så snart de hör ordet "feminist" och jag skulle vilja skriva om hur Emmaboda Kommuns byte av lampor i lyktstolparna är helt kass, såvida de inte ser till att rikta ljusen från de nya lamporna ner mot gatan, i stället för villafasaderna.

Om dessa, och många andra saker, skulle jag vilja skriva.

Men i stället sitter jag här i min mjuka soffa, dricker mitt morronkaffe och... tänker.