 |
| Kvinna i snö. Utagawa. |
Jag undrar om den här veckan möjligen varit en privat vattendelare. Jobwise har det varit hårigt, men jag kom ur det på rätt sida av förståndet och har inte glömt alltför många superviktiga saker. Att avsluta arbetsveckan med att chefen hade medarbetarsamtal med mig var en bra sak. Det blev ett bra och intressant möte ur vilket goda saker kommer.
Jag har inte skrivit på min bok (jag kallar den för det, för blir det inte en bok var det ju rätt onödigt att skriva ihop över 50000 ord på en månad) men det har varit ett medvetet val. Jag ska fortsätta med den, kanske redan nästa helg. Nu har jag fått ännu finare ordning vid min skrivplats, eftersom jag kunnat samla skrivmaterial, böcker, lexikon etc på ett och samma ställe.
Jag har haft kontakt med alla mina fina barn - det finaste jag har - under senaste veckan och jag har pratat och/eller mejlat med vänner som är viktiga för mig.
Ja, jag har till och med tränat helt enligt plan. Jag blir allt starkare, uthålligare och mer energisk.
Och ändå. Något är i olag. Oklart. Något är inte som jag vill att det ska vara. Något är både för mycket och för lite. Simultant. Detta tänker jag mycket på. En del tycker att man inte ska tänka alltför mycket. Det får stå för dem. Människor som inte tänker tröttnar jag på. Yta och ytlighet blir fort nött och tråkigt.
Men nu ska jag strax se På spåret och kanske också Skavlan. Dricka ett glas rött. Komma mig tidigt i säng. I morgon ska jag frukostera med Matilda och Mike. Efterlängtade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar